Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jest, ehuru hon <lbck tillräckligt vuxit ur
barnskorna, för alt med någon öfning ta’ emot
uppmärksamheter, det synes. Sådant vet du
att jag ej riktigt gillar. Och tycker du ej
sjelf, det ser löjligt ut, att se dem bete sig,
som om det kunde bli allvar af saken nu
genast? Dock tror jag ej, att Even blifvit så
lätt fångad, utan Jakobinas ständiga bemedling."
"Du har rätt", sade hennes bror. "Du har
rätt, Otta! Jag ämnar ock sätta en damm för
dylika dårskaper."
Otta sade ingenting och en lång tystnad
följde.
"Finner du ej" — sade han efter en stund
— "att du är mer löjlig än sinnrik? Säg du
mig rent ut hvad du har emot Agnes Tell,
så skall jag sedan tala så öppet, som jag väl
vet du önskar."
"Agnes Tell har jag emot allt", svarade
hon passioueradt. "Hon var mig motbjudande
från första stund. Hon påminner i dagen om
sin mor, det välsignade våpet, som dock hade
tillräcklig qvinnolist att sprida ve och elände
omkring sig. Jag tålte henne aldrig i lifvet,
o«h tål henne ej ännu i sin graf. Hon tog
från mig första smekningen såsom barn och
första hyllningen såsom qvinna. Alltid och
allestädes skulle hon ta’ försteget. Och aldrig
blef bon nöjd ändå. Jag egde en skatt, en
usel en, ty det var det falskaste som finns,
en karls tro \ och före mig, som hen var i år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
