Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
"Omöjligt!’’
"Det skall jag visa dig!"
"Nej min herr fästman!" — svarade jag
skämtsamt afslående, icke af tillgjordhet, men
af en känsla, som jag ej kunde göra klar för
mig sjelf.
Länge sutto vi under de gröna alarne och
betraktade, huru våra spegelbilder i vattnet, i
följd af böljornas krusning, understundom
fördes ännu närmare tillsammans, och jag tänkte
på huru vi genom bela lifvet och tiden skulle
följas åt på detta sätt. Jag tänkte del och
jag var lycklig för del jag kunde med lugn
länka derpå, och för det jag kunde glömma
att det fanns någonting, som hette fordom.
Jag erfor endast stundens närvarande lycka
och var lycklig äfven derföre, att jag jemväl
glömde, att mäta styrkan och djupet af den
känsla, jag gaf, med den, som jag fick.
Min lycka, hur stor den än var, kunde
dock knappt täfia med min fars, då vi, hand
i hand, inträdde till honom och Olof enkell
men med djup känsla yttrade: "Vill du ge mig
det bästa du eger, min bror, så bekräfta din
dotters löfte med din välsignelse."
Han omfamnade oss med en hjertlighet
och glädje, som djupt rörde öss båda,
uppmanade mig att bedja Gud om hjelp, att
kunna bli för min utkorade hvad min mor varit
för honom. "Bättre kan jag ej önska dig?"
tillade ban, vänd till min fästman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
