Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
gon annan än jag sjelf? Men låt oss sluta det
här. Ge mig, om du behagar, boken der och
gör dina observationer i tysthet för dig sjelf."
"Min Gud! Skall du bli sådan? Och jag
ensam med dig ..."
"Återigen tårar? Hör på Agnes! Icke kan
detta vara ditt naturliga lynne. Jag kunde
verkligen börja frukta att din far hade rätt."
"Frukta... säg icke så! Såg i stället:
hoppas."
"Jag säger endast: att om du älskar så,
som du sagt, och är älskad så, som du vet —
borde din lyckas mått vara tillräckligt fullt,
för att ej vidare kunna inrymma hvarken
någon öfverflödig saknad, eller något öfverflödigt
hopp."
"Jag har ju icke låtit förstå något annat,
än att min lycka är fullständig."
"Du lät då förstå någonting, som du icke
menade."
"Olof! Du är orimlig. Förlåt att jag
uppriktigt säger det! Jag har tänkt på de
åsigter du uttalade för en tid sedan. Du är mer
än orimlig. Min lycka ligger visserligen i min
kärlek; men jag upprepar: jag skulle
naturligtvis icke älska dig mindre, om jag önskade
ega ännu andra föremål att dela denna känsla
på. Det kunde tverlom ännu bättre befästa den."
"Du behöfver ej vara fullt så uppriktig,
Agnes! Jag behöfver heller ingenting
ytterligare säga. Jag har talat tillräckligt med dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
