Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Jag kan icke hindra det. Vill du såga, Otta,
huru du fått veta att Even har mitt porträtt ?"
"Jag kom alt höra häromdagen då han
begärde din tillåtelse alt bära del."
"Jaså, men jag tyckte du behagade
uppgifva alt jag gifvit honom porträttet. .. ."
"Seså! — afbröt min man — "bry dig
ej vidare derom, Agnes! Ge du Even allt hvad
ban vill ha’, så länge jag tillåter det. Du
behöfver nu en riddare vid ditt första
uppträdande i verlden, och din man skall bli dig
allt, utom riddare. Det slår han ej ut med
och duger i alla fall icke till."
Otta hade begagnat tillfället att smyga sig
ut och då hon försvunnit, fortfor min man:
. "Så bigta nu! huru ha’ vi kunnat ha’ två
hemligheter på sinnet, ulan alt nedlägga dem
der de skola förvaras? Huru har du kunnat
ha’ en önskan och ej gjort mig nöjet att få
uppfylla den?"
"Måhända emedan jag yttrat önskningar
förr" — var mitt obetänksamma svar.
"Jaså, — var det för det?"
"Förlåt mig, Olof? — Jag är så glad nu
för att du gått denna till mötes och ännu mer
för att du kommit fram dermed före mig. Så
god du är. Hvar skola vi hyra eller skola vi
kanske bo på hotell?" *
"Intetdera — hoppas jag. Hvarföre skulle
vi ej bo i vårt eget hus?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
