Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
tunga fjåtes från min mann rum, ehuru de voro
tyngre Sn någonsin. Gamla minnen, för
hvilka han var främmande, förtogo deras ljud.
Andra dagen förde till oss mer
främmande och hland dem Kristens familj. Delta och
isynnerhet Evens efterhängsen het gjorde alt jag
knappast utbytte elt ord med von Zellsings.
Men under en allmän aftonpromenad i parken,
då Even var uppfångad af en rosenklädd och
rosenkindad ung dam från "Byen", passrule han
på och gjorde sig till min kavaljer.
Då vi hunnit så långt från de andra, alt
ingen kunde höra oss, afbröt ban del samtal
i likgiltiga ämnen, vi ditintills fört, och
yttrade med förändrad röst: "Således, min fru,
har då ödet ändtligen beskärdt mig lyckan att
träffa er."
Jag tyckte med skäl all det var ett
besynnerligt tal, eftei-som han nu ett par dagar
och icke längesedan under veckor nästan
dagligen åtnjutit samma lycka; men jag teg dock,
emedan jag icke ens skämtande ville låta
honom förstå alt jag förstod honom. Hela
denna promenad började förefalla mig besvärande.
Plötsligt stannade han, betraktade mig med
en af sina mest talande blickar, som direkte
tycktes forska i mitt ansigte, huruvida stunden
ännu var inne, och yttrade med sin djupaste
ton det enda ordet: "Agnes 1"
Det var, med undantag af den tillfälliga
missägningeu på teatern, enda gången efter vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
