- Project Runeberg -  Skrifter af Baltzar Cronstrand /
65

(1877) [MARC] Author: Baltzar Cronstrand With: Per Adam Siljeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Baltzar Cronstrand och åtskillige hans vedersakare, bjuda
tystnad. Helt visst har den, som sett tillräckligt in uti
dessa saker, funnit att äfven härvidlag kunnat tillämpas
det gamla ”Iliacos intra muros peccatur et extra”. Endast
uppsåtets renhet är till slut det som adlar menniskans
handlingar; och i det fallet tror jag, att äfven de, som i ett
eller annat afseende kunnat tänka olika med Cronstrand.
icke skola tveka att gifva den gamle, nu bortgångne,
skolföreståndaren sitt varmaste erkännande[1].

Slutet af striden blef emellertid, såsom man vet, att
Cronstrand nödgades lemna föreståndarebefattningen år
1859. Han var då 65 år gammal, och således vid en ålder,
då hvilan bort kännas angenäm, helst efter tjuguärigt
krigslif; ty alltifrån 1839 kan man säga att hans lif varit en
snart sagdt oafbruten följd af strider. Redan 1856 hade han
erhållit kommendörsbandet af Wasaorden såsom en
konungslig belöning för sina förtjenster, och riksdagen lade nu
dertill en pension, som, ehuru ej betydlig, dock satte honom i
stånd att lefva ekonomiskt sorgfri under sina återstående
dagar. Lefnadslust och arbetskraft voro emellertid på intet
vis hunna till någon pensionsålder; tvärtom stodo de honom bi
till lefnadens slut, och jag har redan förut visat, åt hvilka värf
hans tid och krafter ännu egnades, och med hvad framgång.
Ej heller nedlade han ännu vapnen, när det gällde att bekämpa
något som han ansåg sig böra bekämpa. Men mer och mer
mildrades stridernas hetta. Ingenting kunde vara angenämare
att se, än den glädtiga och godmodiga fridsamhet, som i
allmänhet på ålderdomen utmärkte den, hvilkens hela föregående


[1] Ett bevis på att så verkligen är, lemnades vid Cronstrands
begrafning genom den hyllning, som då egnades hans minne af flere ledamöter af
skoldirektionen samt f. d. lärare och lärjungar vid skolan, ej mindre än af
n, v. föreståndare och lärare m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cronstrand/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free