Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa ceremonier af de kommande. För att tacka, när
man gifver honom någonting, brukar araben kyssa den
penning han får. Ibrahim, när vi vid slutet af resan tackade
honom för god ledning och en förklaring, att vi af hjertat
värderade honom, och dervid tog honom friskt i handen.
underlät icke att på insidan kyssa den sin hand som vi
vidrört. Han repeterade detta, när vi repeterat handtaget.
Andra dagen af resan fortsattes tåget på en vid
sandhed, som sträckte sig mellan bergsryggen Rahah till venster
och hafvet. Djebel Rahah syntes på långt håll vara en
förening af idel sandåsar. Hela denna dagsmarche funno
vi icke ett enda skäl, hvarför man kallat det land, hvari
vi inträdt, Steniga Arabien. Efter 8 timmars marche togo
vi vårt nattqvarter på Ouadi Saddur, der karavanen, som
utgjort vårt sällskap förra natten, nyss hade tagit sitt lä-
ger. De vanliga karavanerna tåga oafbrutet från det de
bryta upp morgonen och till dess de åter lägra sig mot
aftonen omkring kl. 4, men de gå med långsammare steg
än vi, som började vår dagsmarche omkring en half timme
senare än de, och som tagit en timme, från kl. 11 till kl.
12, att frukostera.
Tredje dagsmarchen började, som den andra, ännu på
slät sandhed och i åsyn af hafvet, men fram på dagen
funno vi marken betäckt med små stenar af mindre än en
knytnäfves storlek. Kring middagen voro vii en utgrening
af Djebel Rahah, som här sträckte sig mot hafvet, hvilket
vi ock nu förlorade ur sigte och ej återsågo förr än vid
slutet af vår arabiska resa vid El Tor. Vi fortsatte några
timmar tåget bland sandryggarne, på hvilka slutligen visade
sig en kalkskorpa, en begynnelse till marmorkristallisation.
Mot slutet af dagen kommo vi på en gräsbevuxen liten
slätt, och marken var således der ej mera den ängsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
