Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordens utsida, tills äntligen ett rum öppnas, der fotsulan
ej mera är onyttig, och man kan resa sig. Det är i ett
slags lång sal. Hvalfvet är oordentligt, och golfvet fullt
med klippor och skär. Bredden öfverstiger ej tjugo till
trettio alnar, men längden veta kanske ensamt flädermössen,
som lotsa sig fram i dess svarta gångar mot söder. Är
det ett dansrum, så passar det bäst för andar. som icke
snafva med tåspetsen. Vår väg fortsattes; guiden stannade,
tog sig om sitt hvita skägg, och satte sedan kurs söder
om ett stort klippblock, som höjde sig mot taket. Jag
följde, men hejdades snart, ty mannen kom tillbaka.
emedan han tagit vilse. Vi borde gått norr om klippan öster
ut i vår verld, och vi kröpo så dit in, att äfventyra en ny
labyrintfärd. Snart fingo vi talrikt sällskap af de tusen
flädermöss, som surrade omkring och äfven skulle fram i gluggarne
passerade. De voro yrvakne af eldskenet från de
krypande och kommo oss i barmen, på munnen eller näsan,
allt efter omständigheterna. Med eller utan afsigt, släckte
odjuren vid dessa karambolager slutligen ut ljuset, och
tid måste förspillas med att låna eld af sin nästa. Se
dan vidare. Vi äro nu på djupet, det tystnar, det stillnar
helt och hållet i den qväfvande luften. ty läderlapparne
hålla sig i gångarne längre upp. att vara beqvämt till hands
för natten ofvan bergen, och ljusen förmå blott till ringa
del att skingra mörkret. Bergets väggar äro här öfver allt
svarta af brand, och oljade af jordbeck. En arm af en
forntida menniska räckte sig fram ur en vrå. Mannen är död
sedan mång tusen år, och gör oss intet för när. Nu uppföre
och ät sydost. Åter på armbågar och knän och magens
kälke. Ledsagaren vände sig om. när han krupit igenom ett
nytt pass, och visade att på klippans båda sidor var af
en praktisk ”inguilist” (engelsman) inristad en pil, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
