Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konstnären behöfver, när han danar, och åskådaren, när
han dömmer: den förre ej endast modell, den senare ej
blott ögon; men båda en fin urskiljning om de minsta
förändringar i skapnad, i förhållande, i ställning, i bisaker, i
egendomlighet, i uttryck.
Konsten uppfanns och fulländades icke heller af samma
man, utan är en småningom på lifstider utbildad förmåga,
der erfarenhet och lyckade steg framåt måste tagas till
råds, måste hemtas från föregångare.
Konstnären behöfver således se konstverk för att
inviga sig.
Och hans olycka är att hafva domare, som ej känna
de skönheter han framställer för dem.
Sjelfva Raffaello da Urbino klagar, i ett bref till grefve
Baldassar Castiglione, sålunda: ”För att måla en vacker,
behöfde jag se flere vackra; med vilkor att ed. exc. vore
med mig att göra urval af det bästa. Men som det är
brist (hungersnöd) både på goda domare och på vackra
qvinnor, så betjenar jag mig af en viss idé som kommer
mig i sinnet. Om denna har inom sig något förträffligt af
konsten, vet jag ej; men mycket anstränger jag mig att
så skall vara.”
Konstnärens domare må, för att uppfylla sitt kall, icke
vara rå och ovetande om konstsaker. Hans beskyddare
skada honom, om de ej kunna urskilja, eller om de blott
hålla af konsten, men föga begripa henne, och föga akta
henne.
Alltså för konsten sjelf och dess uppkomst är det
oundvikligen nödvändigt, att icke allenast konstnären, men
allmänheten, må kunna beqvämligen och ofta se och granska
konstens skatter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
