- Project Runeberg -  Skrifter af Baltzar Cronstrand /
417

(1877) [MARC] Author: Baltzar Cronstrand With: Per Adam Siljeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Smör tjärnas här uti getskinn, sådana som de vanliga för
vattentransport, utan hår. Genom öppningen, halsen, inhälles grädden och sedan
inblåses luft, så att skinnet blir spändt och rummet derinom troligen icke till mer
in ¼ eller 1/8 upptaget af grädden. Nu hänges den forna geten, med benen
uppåt, i ett streck, som lagts öfver en stång, hvilken åter hvilar på hustaken
i en vinkel mellan tvenne dörrar. Machinen sättes lagom högt för att
damen, som skall tjärna, kan sitta på marken och föra getskinnet, med tag der
svansen suttit, fram och tillbaka. Med ena handen sätter hon säcken i
rörelse genom att skjuta den sakta rakt ifrån sig (i dess longitudinalrigtning)
och rycka den tillbaka med en knyck. Så arbetas grädden och smör
blifver det.

Den 3 mars. (Baandj?) (storkar?). Till hvit kropp svarta långa vingar,
som omärkligt röras för dans af tusental i en krans öfver templet, det de
måtte noga studera, ty så segla de, under blå ren himmel, i skiftande färger,
halftimmen full. Andra dansa på samma tid öfver andra punkter i
grannskapet. Hvem har lärt dem turerna till sin kontradans? Deras personer äro
tätt tillsammans, under ständiga korsningar, men stöta ej emot hvarandra,
och ingen stannar af förlägenhet. Musiken ett sus som af en sakta vestan,
eller, mera prosaiskt, såsom från en beskedlig väderqvarn, och icke som
det skrän, hvilket ur åsnedrifvarne tillkännagifver att en inglese (europé i
allmänhet) på sin resa nalkas templet. En dum och vanlig marskråka föres
al sin stela flygt under himmelska fogeldansen. Det är väl för kontrastens
skull, eller för att ännu mer höja storkarnes österländska prakt och majestät.

Första fjäriln i år; sedan ett par dagar sommarens begynnelse.

Tranor, gamla bekanta, och vinterliggare, hafva gått mot norden. De
komma nu på strykande stråt och skrika skarpt som trumpeter, eller som
osmordt machineri.

Den 4. Araben har första gången på året flyttat sig i familj ur de
smutsiga och skräpfulla kojorna ut till skuggan under palmerna, på andra
sidan vägen.

Den 5. Första väderhvirfveln sedd efter vintren. Dessa hvirflar upptaga
ofta icke mer än ett par alnars bredd på marken, men kasta dammet högt
mot skyn och gifva merendels ett snörflande ljud, såsom det sista af vattnet
i en stor tratt, när det går ned i pipen. Är detta hvirfvelfenomen icke
elektriskt? Det visar sig ej utan i stark värme.

Siestan tvingar sig, från denna dag, äfven på den som vill och måste
arbeta.

Den gamla karlskronafracken är plågsam, och vida palmlöfshatten måste
på. — Kallt sedan, och kasketten samt klädesbyxor goda.

Den 10. Foglar, såsom den tredje dennes, nu äfven. De hvimla i
höjden såsom bisvärmar eller såsom de otaliga foglarne på isländska taflor. Blänka
som snö, när de vända sig så att ljusstrålarne brytas åt åskådaren mot det
hvita på deras rygg. Annars regerar det svarta af deras långa vingar.
Dansarne hållas på tåg åt norden, nu såsom sist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cronstrand/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free