Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Riddaren utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
LEGENDER OCH BERÄTTEI.SER
Hertiginnan: Natten är så mörk. Dröj till
morgonen!
Riddaren: Morgonen är så klar, så alltför
klar.
Hertiginnan: Dröj till gryningen!
Riddaren: Då faller daggen. Det är tårarnas
timme. Låt vårt afsked vara utan tårar!
Hertiginnan (med stigande ångest): Dröj en timme
— dröj en minut bara! Hur kunna vi skiljas?
Riddaren: Vi måste ju.
Hertiginnan (trött, uppgifvet): Ja, vi måste ju.
Så kyss mig — en sista gång — till afsked...
Riddaren: Tigger du ännu kyssar?
Hertiginnan (plötsligt, med armarna kring hans hals,
med orden lössläppt rusande öfver läpparna): Ja, ja — jag
tigger — tigger, tiggeri Kyss mig! Tag mig!
Famna mig! Ja, ja, det är sant som du säger,
allt är borta, allt är slut, ungdomen, drömmarna, allt.
De svärmande orden ha dött på läpparna, kärlekens
joller och hänryckning. Men kropparna brinna!
Känner du ej? — det är eld från långa års
sömnlösa nätter, de otillfredsställda begärens vildhet i en
hvitskäggig gubbes sofkammare! Ser du ej? —det
är jag själf, afklädd, naken, utan de ljugande ordens
höljen, som bjuder mig själf 1 Hör du ej ? — det är
en bön! Ja, ja, det var rätt, det du sade — det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
