Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. F. D. KAMMARPAGEN, GENERALADJUTANTEN JUSTUS CHRISTOFER VON SCHOTINGS BERÄTTELSE OM STATSKUPPEN DEN 13 MARS 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af tjenstförrättande öfverståthållaren, underståthållaren Daniel
Edelcreutz, utan att någon uppgift på sagesmannen kunde
erhållas, ehuru, enligt hvad de Rodais efteråt omtalt för en
af sina vänner, förenämnde Silfverstolpe, hvilken berättade
mig det, han var i den tanka att Kungens förbittring öfver
att ej få denna bekännelse skulle föra därhän, att han skulle
låta taga hufvudet af honom. Om något hot af Kungen
under det sista samtalet gifvit de Rodais anledning till
denna tanka vet jag ej; men ett bevis på att han var en
fullkomligt galant homme är alltid, att denna tro icke kunde
förmå honom att blottställa den vän, som för honom omtalt
saken. Allmänt förundrade det, att då de Rodais genom
sin berättelse till excellensen Stedingk var den enda och den
första, som gaf Kungen underrättelse om västra arméns
företag, han därföre skulle anses straffbar; men man ville
förklara den behandling han undergick så, att Kungen ansåg
honom antingen hafva uppspunnit berättelsen för att göra
sig angenäm, eller också vara medvetande af den förevarande
komplotten.
Sedan de Rodais och Martinau bortgått, utkom
excellensen Stedingk, blek som ett lik, kastade sig pustande i soffan
och begärde ett glas vatten; hårda ord lära således äfven
vankats för honom. Man har omtalt, att han dånade, då
han utkom, men det var icke förhållandet. Sedan han fått
ett glas vatten, bortgick han.
Efter excellensen Stedingks utkomst inkallades grefve
Gyllenborg, och då han bortgick blef jag inkallad och slädan
befalltes skola uppkomma; blicken var icke mild, då jag
inkom, men befallningen gafs utan snäsighet. Klockan var
mellan 4 och 5, då Kungen återkom till Haga.
Söndagen den i2:te var efter vanligheten gudstjenst, och
därefter skulle vara middag, som dock endast Kungen skulle
bevista, emedan Drottningen var sjuk, af frossan om jag rätt
minnes; men just som middagen höllt på att serveras, likväl
innan Kungen nedkommit från sina öfre rum, ankom
underståthållaren Edelcreutz och begärde att genast få tala vid
Kungen. Han uppfördes, och kort därpå ankom befallning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
