Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tämlig distinguerad. — Vid kommendörerne af Svärdsorden
tycker man vara besynnerligt, att efter man ännu ej just
har fred, utan kan anses vara i krig, en öfverste, som aldrig
dragit värja mot fienden, nämligen grefve Nils Cronstedt
blef kommendör, då flere öfverstar verkeligen distingerat sig
denna tiden. Hans trätor med kadetterna på Carlberg hafva
just ej rekommenderat honom i allmänhetens ögon eller tankar.
När Hans Maj:t skred till utnämnande af kommendörer af
Nordstjärneorden, behagade Hans Maj:t i nåder yttra till
protokollet, att som inrättningen af riddareorden vore att belöna
förtjensten, borde ej en sådan gräns för dylika belöningar vara
satt, som den hittills brukeliga, att ej annat än frälsemän kunde
till kommendörer af Svärds- och Nordstjärneorden nämnas,
hvar-för Hans Maj:t nu ville upphäfvaden; dock komma
kommendörer af ofrälse stånd ej att pretendera säte och stämma på
Riddarehuset. Justitierådet Nibelius blef således utnämnd till
kommendör af Nordstjärnan. Det är visst i alla fall en ganska
hederlig och beskedelig man, och eger jag för min del ingen
den minsta afundsjuka på honom eller någon annan, men nog
kunna vi komma öfverens om i tysthet, att principen blifver
på det hela falsk; ty som adelskap äfven hittills blifvit ansedt
såsom belöning för förtjenster, så saknar en konung ej
tillfällen. Jag kan aldrig frångå, att jag från början af denna
riksdag funnit, att nästan i allt framlyst en åhåga att écrasera
adelståndet, och ehuru jag intet är il barone di Rocca antiqua, kan
jag ej utan särdeles känslor vara däraf åskådare. Jag fruktar,
att jag anser det nu skedda såsom en öppnad grind till en
bördig äng ifrån ett trädesgärde. Förlåt mina besynnerliga
reflexioner, men ibland löper pennan för fort, och jag blyges
jämt stryka ut tirader. Ibland de öfrige
Nordstjärnekommen-dörer kan man väl äfven säga, att några af dem kunnat vänta
och verkeligen förut blifvit mäkta ihågkomna. Härstammar
den grefve-Wachtmeisterska familjen från en generalamiral,
så måste man tillstå, att den i detta kapitel haft förlig vind.
Lyckeligtvis är landshöfdingen Willebrand i Finland död,
så att det var ett stort kors af Vasaorden ledigt för baron
Mannerheim, som denna riksdag varit mycket activ med
pennan och äfven med munnen. Det är en studerad och klok
man, men jag vet ej, hvad jag fått från längre tider tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
