Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör anses betydligast, Sr ti mycket
svårare att afgöra, som Lapla.ce sjelf, i Méç.
cél. tom« 3 fl. 391-393, uppskattat den
första att vara störst och de tvenne öfriga
såsom omärkbara, då han deremot i en
annan uppsats, Conn. des. tems j8i3j,
mis-tänker att den tredje inegali teten är
huf-Tudsakiigast. Efter en revision af sina
förra beräkningar (Conn. des tems i8a3)
stannar han ändtligen i tvifvelsmål, huruvida
dessa tre slags fina perturbationer, hvilka
tbeorien angifvit, verkligen kunnat
åstadkomma den ringa- rubbning, som
astronomerne trott sig för märka i månens
medelrörelse, och är snarare böjd att tillskrifva
denna blott tillialliga orsaker, såsom
come-ters attraction, eller i verldsrymden
kringirrande kroppars anstötnmgar på månen °).
Carlini har sednast granskat detta vigtiga
ämne i en vidlöftig afhandling00]) och af alla
sina undersökningar erhållit följande
resultater : 1:0 utan att våldföra de exactaste
observationer, inom en tiderymd af 14o år, kan
man ef ur mån-tabellerna utsluta en lång-
{jeriodisk inegalitet, skiljd från den
secu-ära équation, elier den som grundar sig
på ïordbanans excentricitets variation, och
3:0 äro dessa observationer likväl
otillräckliga , att déterminera perioden och formen
af en sådan inegalitet; de kunna endast
anvisa den probablaste bland- de trenne,
hvilkas möjlighet theorien ådagalagt. Pft
det sätt Caiclini behandlat frågan, skulle
*) Jemf. ârsber. i8as, p. 183.
.**) Milanska Epbeiperiderna i8i5, p. i3-~8oj
Bullttin K;o 9, i8a5 Sept. p. i58. • - • ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
