Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mine Herrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grenar, som hopläggas kunna, såsom bladen i en
bok, bry vi oss ej om ar se på. Vi undre oss
öfver Stenbockens långa horn, och Gazellæ
mångringade; men se icke på Timmermannens
(479) horn; som äro några gånger
längre än hela hans kropp, ej eller på
Fetmaskens (596) horn, som bestå af leder, som
et pärleband. Huru få känna väl Vattulusen
(1182), hvars horn äro de undersammaste
i naturen; ty de äro grenige, som
händer, utsträkte som armar, med hvilka
kreaturet kastar sig hit och dit i vatnet.
10. Elephantens stora och långa snyte är
för oss et vidunder; men Sädesmaskens (446)
långa snyte, styft som et horn, med en liten
mun ytterst i dess spits, hålles ej värdigt, at se
på. Alla som varit i Västindien veta tala om et
fyrfotadt djur utan tänder (Myrmecophaga),
som har en lång tunga, med hvilken det
super och til sig drager Myror: men få veta
tala om Fjärilens tunga, som hopveslas som
en rullfjäder, eller Myggans (1116) tunga,
som både kan sticka som en nål, och suga,
som en antlia.
11. Lejonets och Hajens grufveliga glupska
käftar anse vi med fasa; men icke
Trollsländans (770) köttlösa och många
käkar, som faseligare äro bland desse åboer,
än Lejonets på jorden eller Hajens i vatnet;
ty hon fångor alla de insecter, som henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
