Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast af farhåga, att anblicken dcraf kunde väcka misshag.
Sanningen bör dock städse för honom vara det högsta; dess
anspråk äro de, han sist eger rätt att afvisa. Likasom den ädla
handlingen är äfven den nesliga sin lön värd. —
Histtfrie-skrifvarn eger väl rätt att tänka så högt 0111 sitt kall, att hans
hufvudsträfvande ej bör vara att göra nytta i hvardaglig mening
af ordet. Men har han lyckats framställa, huru ett folk icke
får handla, i fall det ej vill visa sig lika moget för undergången
som förtjent deraf, har han i alla fall fullbordat ett godt verk,
äfven 0111 hans tal skulle synas vara ett hårdt. Det vore ett
förnyadt förräderi, med berådt mod begånget, ifall han med
tystnadens eller fagra ords vältalighet sökte undandölja eller
försköna historiska personers dåd, hvilka af bristande förmåga eller
vilja förrådt sitt lands välfärd i de stunder, då dess öden tyckts
hvila i deras händer.
Men ehuruväl han eger iugen rätt att söka gjuta ärans
förklaring öfver ärclösa handlingar, är det hans pligt att ej
undandraga dem sanningens. Vi mena härmed, att han bör
sam-vetsgrannt uppsöka de förmildrande omständigheter, hvilka i
af-göranele historiska ögonblick öfvermäktigt och vilseledaude
inverkat på de deri uppträdandes beteende, och hvilka så ofta
af förändrade förhållanden undanskymmas för efterverldens blick.
Han får ej förfara summario processu: hans pligt är härvid
ingen annan än den rättrådige domarens. Att bedöma det
förflutnas händelser efter den måttstock, det närvarande ögonblicket
kastar i ens hand, är lindrigast sagdt dåraktigt, Men att med
vild vällust frossa vid minnet af det lumpna, han ej kan undgå
att afteckna, stämplar tecknarns sinne såsom nära bundsförvandt
åt detsamma. Också han är, då han saknar kärleken, endast
en ljudande malm, eller någonting ännu vida sämre. Äfven de,
som icke erkänna detta, hafva åtminstone haft försigtigheten
att såsom historieskrifvarens högsta uppställa den negativa
maximen att gå tillväga si ne ira ac studio. Men också denna
maxim har sällan blifvit följd, och minst af det väldiga suille,
som först uttalat läran, öfvertygad om att hafva troget
efter-lefvat densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
