Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på «let kongliga förräderiet. Man visste äfven, att konungen,
för att skaffa sig medel till att utföra sina planer inom Sverige,
hade under sjelfva freden erbjudit sig att uppoffra åt en annan
utländsk makt, Preussen, en af de besittningar, som fiendens
tillfredsställda eröfringslust hade lemnat öfriga *). Man kände,
att samme konung, genom sin hessiska minister, Asseburg, nti
Paris, med all osparad ifver intrigerade till fördel för enskildta
intressen och högsta förfång för Sveriges, som bevakades af dess
minister Tessin **). Äfven i England hade han sina ntliggare,
hvilka der bedrefvo planer, som endast i så måtto angingo
Sverige, att de åsyftade upphöjelsen af konungens brorson på
Sveriges thron. — Detta allt och mycket mer visste man. Och
t hvem kan då undra, att man skyggade tillbaka för förslaget att
lemna högsta ledningen af ett krig, ämnadt till en del äfven att
godtgöra de förluster, Sveriges konung tillskyndat sitt land, åt
denne konung sjelf. Man egde för sin tvekan desto större skäl,
som medverkan af det utaf honom bittert hatade holsteinska
huset äfven i betydlig mon ingick uti beräkningen af de
konjunkturer, hvilka lofvade framgång.
Men hvad gjordes väl dessutom beliof af någon annan
härförare, då hjeltarnes hjelte vid riksdagsstriderna äfven hade de
rättmätigaste anspråk att sjelf få skära på slagtfältet de lagrar,
hvilkas skörd han förnämligast gjort möjlig! Och det var ej
ensamt lians eget parti, som ansåg att få bland svenske män
kunde göra grefve Charles Emil Lewenhaupt fältherrestafven
stridig.
De, hvilka, utan närmare pröfning, låta, sitt omdöme ledas
af den tradition, som efter Levvenhaupts fall gjort sig gällande
angående honom, tro visserligen, att ett sämre val svårligen kunde
träffas än det, livarigenom hans laudtmarskalkstaf byttes i
fältherrens. Men annorlunda menade temmeligen allmänt opinionen,
medan det skedde. Bristen på inhemska mästare i
krigsoperationer, som icke tillhörde riksdagens, var större, än man kan
*) Staden Wolgast.
**) Se Tessin och Tessiniana pag. 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
