Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beredvillighet att fullgöra allt hvad i mensklig förmåga stod till
befordrande af de maktegandes infall, som framlyser ur detta
bref, sätter utom all tvifvel sanningen deraf, att svårigheterna
lades i vägen icke af personerna, utan af sakerna sjelfva.
Mycket kunde ännu anföras såsom ytterligare bevis härpå;
men vi ega denna gång icke rum för en sådan fortsatt bevisning.
Redan det anförda torde emellertid något så när upplysa, huru
uppriktigt ménadt deras yttrande var, som ansågo farhågan för
Finlands ..ruin” ingalunda böra ingå i de beräkningar, af hvilka
frågan om krig ocli fred bestämdes. När man läser dessa
berättelser om den verkliga ställningen i landet, kunde man tro
sig se en teckning deraf vid slutet af ett mångårigt
förstörings-krig. Och likväl stå vi ännu endast vid krigets början. Det
räckte väl ej länge; men mycket medhanns ändock på den korta
tiden, då tvänne ficndtliga härar derom förenade sina
bemödanden. Hårdt låter påståendet — men hårdheten ligger endast i
dess sanning — att Finlands naturliga försvarare stundom, ja,
till och med vanligen, förforo vida oiuildare än de, som kunde
urskulda sitt beteende med ett krigs stränga rätt, hvilket de
icke hade velat. — Vi hafva sett, hvilka frukter, det infall bar
att under svåraste menförstid, flera månader före krigets utbrott,
sätta den armée i rörelse, som, fåvitskt i förtid ökad, i nära
tvänne års tid redan hade förfärligt tärt på Finlands must och
märg. Nödens lag, alltför beredvilligt åtlydd af svenske
anförare, stegrade denna nöd sedermera till eu höjd, hvaritrån knappt
något steg längre kunde göras. För att aflägsna hvarje
misstanke derom, att minnet af vårt fosterlands lidande blandat
alltför dystra färger i vår teckning, vilja vi låna en sådan af en
svensk man, som redligt bemödade sig och äfven slutligen
lyckades göra på detta krigs olyckor ett slut. Riks-rådet, friherre
Cedercreutz *) lemnar på ställningen i Finland under fälttåget
följande beskrifning, sedan han omtalat det elände, för hvilket
sjelfva arméen var utsatt. „Men aldramest var detta den sista
smörjelsen eller liksången öfver Landet och Landtmannen: ty se-
*) Sverige under Ulrika Eleonora etc. pag. 159.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
