Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var väl att åt den, som känner en brinnande törst,
hvilken drifver honom att kasta sig i den brusande strömmen,
gnnstbenäget erbjuda några droppar att läppja på, eller att räcka
ett svagt flämtande eldkol åt någon, som ur natten trängtar till
full dager. Men då intet val förefanns, åtminstone för
ögonblicket, nödgades dock utgifvaren linna sig i sitt öde. Han
uppgjorde skrifteligen sina frågor och erhöll till svar trenne
af-skrifter af franske diplomaters depescher, som då med synnerlig
erkänsla emottogos. Men sedermera, då utgifvaren varit i
tillfälle att genomgå lika många hundrade, ämnet vidrörande akter,
kunde han ej utan en känsla af rysning tänka på den
upplysning, för hvilken han hade att tacka den första yttringen af
herr Mignets välvilja. Ty genom ett af de tre meddelade
pappren, lösryckta ifrån allt sammanhang med föregående
transaktioner, komprometterades på det nedrigaste en af de allra ädlaste
karakterer, historien känner, och den högsta, fläckfriaste, hans
olyckliga land någonsin framfödt. Det var Sobieskys. Olyckan
att, om också endast genom missledning, offenteligen hafva
kastat en falsk skugga på en sådan, ej blott ett lands, men hela
mensklighetens heros borde kännas nog stark i en
häfdaforska-res sinne, för hvilken heder ocli sanning hafva någon betydelse,
att rycka historiens griffel för alltid ur hans hand och
samvetsfriden ur hans själ. Intet berättigade herr Mignet till större
tacksamhet af utgifvaren än att tillfälle sedermera lemnades
honom att komma den missvisning på spåren, hvartill herr Mignets
palliativåtgärder och minuteringsförsök med sanningen ofrivilligt
gåfvo anledning. Men ingenting hade också bordt kraftigare
öf-vertyga en så ädeltsinnad man soin herr Mignet derom, att hans
emot utgifvaren följda system kunde leda till någonting vida
vägnar värre än blott ofullständighet och bristfällighet i ämnenas
behandling. All den ära, herr Mignet välförtjent skördat och
den han än kan skörda, skulle näppeligen hålla jemnvigten med
vanäran att, om än ofrivilligt, hafva falskeligen dokumenterat,
det Sobiesky, — äfven han — hade låtit köpa sig af den ^store
konungens75 ej alltid rena guld i en affär, hvari han likväl
ensam framstår ridderlig som en hjelte, oskuldsfull som ett barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
