Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En främling, äfven då lian är genomträngd af all aktning
för ett ädelsinnadt folks nationela finkänslighet, känner sig
naturligtvis vida mindre tillbakahållen af slika motiver, der det
gäller att bevaka den historiska sanningens eviga,
kosmopolitiska anspråk. Och vi tro äfven de dokumenter, vi nu framlagt,
hemfallna åt detta. De bidraga visserligen ej till att ställa
fram i dagen nya ljusa sidor af historien. Långt derifrån. Men
de sprida dock något ljus deröfver.
Ifrågavarande fyra memoirer äro utgångna ifrån ett bland
de tidehvarf, om hvilken den, som deri ännu dväljes, ej förmår
afgöra, huruvida de böra betraktas såsom slutpunkter af en
fulländad period utan framtid, eller såsom öfvergångsmoment till
en stundande. Det vissa tyckes endast vara, att en
fullkomlig rubbning och brytning i dittillsvarande förhållanden
försiggått. Nedslagna, såsom den der fasthåller sig på spillror,
kringkastade af en jordbäfnings medvetslösa slump, känna sig
nationerna lösryckta från de fogningar, hvilka gifvit dem
hållning inom sig och fäst dem vid andra utauför. Man famlar i
osäkerhetens töcken efter nya fotfästen; man fattar såsom
högsta makt nöden, hvilken ej vet af annan lag än sin egen.
Ärans nödrop finna sällan ett öppet öra mer. Sekelgamla
förbindelser ligga sönderslitna och kännas såsom snärjande band,
ur hvilka man vill göra sig lös ju förr dess hellre, på det att
de icke måtte rifva en ned i påskyndadt förderf. Omkring en
är öfverallt natt; åt hvilket håll skall man blicka för att
möjligen varsna en på nytt gryende morgonrodnad ? Nya banor böra
försökas. Men hvilka? That is the question. Kanske skola
dessa leda den heroiska franska nationen till nedrig flykt kring
Rossbaehs slätter och den ej mindre hjeltemodiga svenska till
den odödliga vanäran af kapitulationerna vid Helsingfors? —
Men tider af nöd och elände äro bäst egnade att vända
blicken — såväl den enskildes som folkslagens — ifall den varit
liufvudsakligast riktad utåt, mot ens eget inre åter. Så skedde
ock såväl i Sverige som Frankrike. Det förra beredde sig att
omedelbart taga sina förlorade länder tillbaka genom eröfringar
på — uSouveräniteten"; i det senare rufvar Montesquieu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
