Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningom upp från sina smärtors bäddar bildade den friska
kärnan, kring hvilken de norrifrån anryckande trupperna egde att
sluta sig för att formera den andra fördelningen. Och qualis
grex, lalis rex. At den såväl i sina individer som i sin helhet
sargade och sönderbrutna truppen gaf man till befälhafvare
liksom symboliskt en efter undfångna svåra sår endast halft
tillfrisknad man. Det var den vid Alavo nästan dödligt blesserade,
annars så modfulle grefve Cronstedt, som nu jemte den ringa
återstående hopen af de finska krigare, han förr med lugn
tapperhet ledt i striderna, skulle ansvara för en, af öfverlägsna
fiendtliga krafter och med en djerfhet, hvarpå alla tiders
krigs-historie erbjuder endast ytterst få exempel, hotad punkt på
Sveriges egen panna. Äfven den kraftigaste menniskovilja stöter
på gränser utstakade af naturen, bortom hvilka hon ej förmår
tränga. Iledan för att neutralisera åverkan af den själ och kropp
förlamande kölden skulle det hafva erfordrats till och med vid
skötandet af de hvardagligaste värf en fullhet af fysisk vigör,
som öfverstigit det hvardagliga måttet deraf. Nu begärde man
af en krigare, hvars utmärkande drag ej hade varit ett
öfver-mått af liffullhet äfven under lians helsas kraftigaste dagar, att
han utmattad af den brottning med döden, han nyss förut
bestått, skulle genomträngas af en sinnets rörlighet sådan som
den, hvilken i farans stund plägade springa fram ur Sandels’
elastiska själ. Skulle den sistnämnde, i stället för att i
Kling-spors och Adlercreutz’ sällskap låta bekransa sig af mjuka, vackra
Stockholmska qvinnohänder, föredragit att kasta vid Umeå
krigets tärningar ur sin oåtkomliga, vana bjeltehand med samma
eldiga ifver, hvarmed han i sin ungdom slungade dem uti den
första raffellåda han råkade, hade Barclay de Tollys vågspel
ofelbart tagit en helt annan vändning. Sandels hade vid Wirta
bro visat, att det omöjliga var för honom ett tomt ord utan
högre betydelse, än han sjelf behagade deråt gifva. Grefve
Cronstedt var aldrig och minst vid den här tiden den man,
som kunde göra sådant efter. Hans kraft räckte nu knappt till
att draga sig sjelf ur spelet, i det han lemnade allt, äfven sina
vapenbröder uppe vid polcirkeln i sticket. Vi skola snart se,
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
