Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Antagonismen mellan biskoparne Ct/rjnaem ti. ä. ock Alopaens.
salighet och honungsljufligt frambar Guds ord, rent och
oförfal-skadt och framförallt trodt af honom sjelf på en tid, då redan
mången ordets s. k. tjenare hade förbytts i en ljudande malm
och klingande bjellra. Ännu i dag välsignas biskop Cygnaei
den äldres minne med stämmor, dem ålderdomen brutit, af många,
hvilka mena sig hafva honom att tacka för sin lefnads bättring
och frid. Men om ock ända till den sista länken af de
församlingar, hvilka kring hans predikostol slogo sin andäktiga
rund, vore af tidens vinge spårlöst bortsopad från jorden, så
fortlefva dock verkningarna af hans trogna bemödanden för
humanitetens och ljusets seger i landsändar, som endast långsamt
förmådde rycka sig lösa ur råhetens tryckande famntag. Rikare
begåfvade män hafva utan tvifvel sutit på Borgå biskopsstol;
men ingen humanare än Cygnaeus den äldre. Och för den
framgång, hvarmed han väckte och bildade ett humant sinnelag
hos sina embetsbröder och för hans innerliga nitälskan för
folkets undervisning och hyfsning skall framtiden förlåta honom,
om också det ej var honom beskärdt, att gifva ^Domkapitlet en
mekanisk utbildning, hvaraf icke alla embetsverk torde kunna
berömma sig”.
Ifall det är oss tillåtet att, innan vi sluta vår teckning,
resumera resultaterna, till hvilka hon ledt, torde dessa böra
uppgifvas ungefär sålunda: antagonismen mellan biskoparne
Cygnaeus d. ä. och Alopaeus var den oförgängliga, som i menskliga
naturen städse framträdt mellan det poetiska sinnelaget och det
prosaiska, mellan andens idealistiska riktning och dess praktiskt
realistiska tendens. Det är klart, att vi med dessa
bestämningar antydt endast det öfvervägande elementet i de båda
män-nernas själsbeskaffenhet. Att biskop Cygnaeus ingalunda var
en ain’s Blaue hinein” svärmande poetisk fantast, ådagalägges
klarligen deraf, att hela hans långa lif föryttrades, om vi få
uttrycka oss så, på de punkter, der idealets horizont
sammanflyter med verklighetens: på den religiösa folkundervisningens
och odlingens jordfasta, men af himlen omhägnade grund! Och på
denna sin ståndpunkt sökte han efter förmåga att praktiskt
befordra Guds rikes tillväxt på fosterjorden, ej blott medelst prester-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
