Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antagonismin mellan biskoparns Cygnaeus d. a. ock Alopaeus. 310
Hafva vi misstagit oss, så önska, ja fordra vi, att män med
bättre sakkännedom och skarpare urskiljning af ifrågavarande
förhållanden måtte rätta våra misstag. Vi vilja för ingen del
behålla rätt på sanningens bekostnad och skulle känna oss
olycklige, ifall vi nödgades befara, att efterverlden, i brist på bättre
vägledning än vår angående biskoparne Cygnaeus och Alopaeus,
blefve vilseledd. Men vi anhålla, att frågan måtte fattas så
djupt och allvarligt som möjligt. Mot lösa meningar äro vi
beredde att ställa vår på faktiska grunder byggda öfvertygelse.
Vår tro är och förblir för öfrigt den, att offentliga mäns ro,
sedan de gått bort, icke kränkes genom ett frimodigt bedömande
af deras karakter och handlingar. Någonting fräckare har ej
ens den djerfvaste bland alla menniskor, Napoleon, sagt, än då
han gaf följande instruktion åt skribenterna af sina dagars
historie: ,J’Empereur ne veut pas que les choses soient passées
ainsi“. Och då till och med denne, en stund allsvåldige, så
klent lyckats uti att tvinga såväl det förflutna som det
kommande under oket af sin jernvilja, huru skulle väl andra svaga
dödlige fördrista sig att förbjuda händelserna att hafva händt?
Huru skulle de äfven med bästa vilja förmå öfvertyga ens en
enda tänkande menniska medelst det gudatrotsande, vansinniga
imperativet: jag vill ej que les choses soient passées ainsi,
ifall sanningen intygar, att sakerna passerat just sä och icke
annorlunda?
Må det till godt slut vara oss tillåtet att här afskrifva
den norm, biskop Cygnaeus d. ä. i sin jubelpredikan sjelf uppstiilt
för bedömandet af såväl sin egen presterliga verksamhet som
hvarje annans. Han slutar besagde predikan med dessa ord:
aVi äre nu snart färdige, att i Herrans Namn skiljas åt, hvar
till sitt, och taga af bvarannan ett rörande afsked, under den
öma föreställning, att minste delen af oss mer i dödligheten kan
råkas. Men låtom oss ej förgäta, att oss förestår en allmän
mötesplats inför vår Öfverste Herdes Domstol, der hvar och en
skall göra räkenskap för sig sjelf, men vi äfven för andra, huru
ömt vi vakat öfver alla oss anförtrodde själar, som Han
för-värfvat med sitt eget blod. Det Ordet vi nu sjelfve läre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
