Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likväl som vårens, om ock stormuppfylld
Lik den, som nu derute fäller träd,
Dem höstens storm och vinterns köld förskonat.
Scen III.
Bengt Bonde. Daniel Hjort. Hexan.
Daniel Hjort till Bengt Bonde, som vid Hexans inträde
uppvaknat. Har som du sjelf din kraft ock vaknat åter?
Bengt Bonde. Jag känner mig nu stark att möta allt,
Hvad helst försynen i min väg må ställa.
Min slummer var en bild af menskans lif:
Orolig, störd i början, men till slut
De bistra drömmar vaggades till hvila.
Daniel Hjort. Hvero kunde härda ut med lifvets drömmar,
Dem vi på. skilda bäddar båda drömt,
Om man ej skulle ega hoppet qvar
Att slutligt få från alla drömmar somna!
Hexan. Det hoppet gifver blott åt svaga tröst;
Men målet för den starkes dröm är — hämnd.
Bengt Bonde. Den ligger i Guds liand.
Hexan. Hon utsträcks fåfängt,
Der ej ett redskap förer ut Hans vink.
Bengt Bonde. Den onda viljan, törstig efter hämnd,
Förmätet tror sig räcka upp till Honom.
Som rättvist dömer. Men ifall Hans hand
I sådant redskap griper, krossas detta.
Hexan. Nåväl, hvad är det mer! Den, som har lefvat
För hämnden blott, den har ock lefvat nog,
Om hämndens första stund hans sista blifver.
Hur sällt ej vore detta snabba slut
Emot evinnerliga år, på hvilka
En veklig ångers lumpna matkar frossa
Förutan kraft att lifvets nötta tråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
