Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Daniel Hjort. Da smädar, äfven du, den olycksfödde,
Som uppsteg från sin dal till dessa höjder,
Der man blott ser, hur ödslig verlden är.
Ut måste jag i natten, der man ej
Är tvungen skåda mera något af
All verldens härlighet och — dess elände
Och hör blott stormens himlasända röster,
Men ifrån menniskornas smälek skonas.
Uexan. Gå du och dröm i skogen, som du drömde
I kojan och i slottet. Jag vill handla,
När stunden är för handen: min och hämndens.
Du kan blott lida under klagan, medan
Ditt arma land förblöder Ijadlöst. Jag,
Jag handla skall för dig och för er alla,
Som hämndens andar i min själ befalla.
Bengt Bonde och Daniel Hjort gå.
Scen IV.
Hexan. De dröja än. Derute likväl ryter
En storm, som bordt hitkasta mina gäster
Likt gnistor, slungade från sotig skorsten
Till ro i skogens djup. Ila’ de gått vilse
I nattens mörker? Mäster Filip och
Herr Olof Stenbock borde dock sig känna
Väl hemmastadda uppå dunkla stigar.
Den, som har stulit lifvet af sin kung.
Och den, som ville råna det med våld,
Kan väl ej irras af en nattlig vandring.
(Hon börjar syssla vid spiseln).
Det är en skam att låta upp sin boning
Till hamn för desse, som i tröstlöst skeppsbrott
Re’n mistat allt, hvad menskligt är hos menskan.
Men stormvräkt sjelf, jag drifvits af mitt öde
Mot samma klippor, dit de bergat lifvet.
(Hon sätter bordet i ordning).
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
