Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0, Herre! Huru härlig är din verld,
När den ur natten dykar uppåt mot
Ett ljushaf, flytande utur ditt öga,
Som bortta’r makten ifrån nattens skuggor
Och ställer d;t, som ädelt är och godt,
I klarhet för den åter klara blicken.
Af ljuset fick jag, moder, dig tillbaka,
Såsom du är och städs’ mot mig skall blifva.
Och äfven honom skall detsamma gifva
At mig uti hans bjertas varma sanning,
För hvilken drömmens falska irrbloss flykta.
Uexan. Hans klarhet skall väl ställa småningom
Din gamla moder så i skuggau, att
Din kärlek ej mer finner väg till henne.
Matilda. När denna väg ej ljusnar för min själ,
Höljs den af dödens skuggor. Se’n mitt hjerta.
Af dubbel kärlek fyllts, du älskas dubbelt. — —
Men hjertat längtar efter morgonluften
Som seglet efter vindens andetag.
Jag måste ut i skogens friska vildhet.
Som ljuft af vårens första kärlek rörs.
Farväl! Håll af mig, som jag älskar dig.
(Hon skyndar ut .
Uexan (följande henne till utgången).
Hur än din tanke svärma må kring rymden,
Låt ej din fot förledas att den följa.
Matilda (vändande tillbaka).
Till hemmet vänds ju tankens kretsgång helst,
Som dufvans vinge vände hem till arken.
(Hon går).
Scen VIII.
Uexan. Dn blida dufva! Du min dystra lefnads
Hngsvalelse och tröst. I dig jag finner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
