Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som upp ur kärren steg lik krokodilen
Vid naltens inbrott att sin roflust mätta?
Kem. Mitt lif har räckt nog länge för att hinna
Se allt det värsta, hvaraf jorden härjas;
Och dränkt i tårar öfver det jag sett,
Mitt öga blifvit skumt likt stjernans bild
På dunkla insjöns botten. Men det längtar
Dock outsägeligt till ljusets värma,
Då denna än på jorden stundom spörjes —
Ehuru den för mig der sällan funnits,
Och annorstädes aldrig finnas skall.
Matilda. Ni säger sannt: er blick är vorden skum,
Då ljus och värma den vill söka upp
Uti min närhet. Sök den hellre dock
I kyrkogårdens varma, ljusa tjäll,
Ditt slägte efter slägte flyttat in,
När ättlingen gjorts lika husvarm der,
Som ättefadern varit rem i sekel.
Ack, den, som finge dela bo med dem!
Men bättre det dock varit, om jag fått
Re’n hvila ut den sista natten der,
Och denna morgon der mig funnit somnad.
Kem. Hemsk, mer än grafven, ljuder denna längtan
Till grafven, då dess suck uppstiger frän
Ett nittonårigt hjertas rika lustgård.
Men jag förstår dig: rik på lif och lycka,
Du ej vill låta bördan af din rikdom
Nedfalla tung på gubben, der han stapplar
Mot grafven, krökt ej blott af årens börda.
Matilda. Nej! Jag är lika litet god som lycklig.
Kem. Då äro godhet, lycka endast ord,
Som gå igen likt vålnader, se’n lifvet
Ifrån den mening flytt, de först betecknat.
O! tag tillbaks ditt nej! och återgif
At orden: godhet, lycka denna ande,
Som finner intet rum i vida verlden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
