Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gäller — lifvet — uti hvarje mening.
Förstår du det?
Knekten. Ja väl, fullkomligt.
Jag blir odödlig, om mitt lif beror
Blott på min tystnad — när jag tiga borde.
Claes Fleming. Jag tror, att ej mitt bref kan skrifvas bättre
Än i ditt unga varma blod. Välan!
Mitt skrifna bref du ber att lemna få
At Arvid Stålarm ensam — i ett rum,
Hvars mur ej öron har för — det oskrifna.
Ger honom en ring.
Du visar honom denna ringen, prydd
Med anletsdragen af vår kung, och hvilken
Du gömmer till ett minne af ditt budskap.
När han den sett, han tror dig som mig sjelf.
Då säger du: Claes Flemings vilja är
Oåterkalleligen denna: Ut man drage
Med underhandlingen om freden, mäklad
På lumpna vilkor. Upp de få ej fyllas!
Men brytningen med östra grannen bör
Undvikas i det längsta, tills att kungen
Med all sin makt kan kasta sig i remnan
Och storma fram till segerns högsta mål,
Bak livilket hviiar fred — men fred, som ligger
På ärofulla lagrar och ej vräks,
Liksom ett mättadt rofdjur mellan stycken
Utaf vårt sönderrifna hemland. — Säg
Åt Stålarm — och han skall dig väl förstå:
Om Fleming bjuder handen till en fred,
Som sliter hjertat utur Finlauds barm,
Då må den sista bödelsknekt man låta
Bortslita högra armen ifrån honom
Och hänga den på tornet i Kexholm,
Som nidingstecken och en korpars lockmat. — —
Vet du det icke skr ifnas mening nu?
Knekten. Ja store höfding. Tack för det ni låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
