Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och mannaåldern band mig än mer fast.
Mitt tröga sinne, livilket hårdnat till,
Likt isens skorpa på en bergsjös djup,
För nya intryck långsamt tinar upp.
Sändebudet. Ni är och blir er lik. Ej derpå tviflas.
Claes Fleming. Yäl denna själens styfhet för en sjelf
Käns obeqväm, men mest ändock för andra.
Men ej jag kan likväl med afund se
En sinnets rörlighet, som rastlöst täflar
Med torra trädet, fallande i svallet
Af våra forsar, der de, evigt unga,
Ej ens sig gömma undan vinterns kyla.
Jag ofta stått på dessa strömmars kanter,
Med undran skådande det lätta spelet,
Som med ett sådant lösryckt träd kan lekas.
Det syntes nyss så rotstarkt, fäst vid jorden,
Som gaf det näring och mot dagen lyfte.
Och kort derefter dansar det så lätt
På strömmens lösa mark, af nya vågor
Städs’ sänkt och lyftadt enligt deras nyck.
Det svarfvas glatt likt ålen i dess grannskap.
Der rötter bundo det vid marken troget,
Nu bildar sig en spets, så hvass, så skarp,
Att det kan tränga genom hvarje hinder,
Som skulle möta på dess hvirfvelbana,
Sig slingrande mot obestämda mål —
Ifall ej strömmens nya infall kasta
Det sönderbrutet emot strandens klippor,
När leken icke roar strömmen mer.
Sändebudet. Förlåt, Claes Fleming, om jag bryter af
Den yra flykten af de fantasier,
Som, oförhindrade af sinnets styfhet,
Den nyss ni sjelf hos eder har beundrat,
Er hänför till poetisk målning af
De bistra lekar, Finlands forsar leka,
Ifall de icke dämmas — till exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
