Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att bära afvog sköld euiot sin konung,
Är lngnt omsider, lugnt som kyrkogården,
När snön sin svepning bredt utöfver den,
Hvari de dödes ro så sällan störes.
Hans hjerta skall väl svida vid den tafla,
Som er vältalighet för honom breder.
Men ban bör trösta sig. Ej hans var viljan,
Att så det skulle gå, och han ej urifvit
De färger0, hvarmed tailan måste målas.
Säg honom vidare, att denna här,
Som knfvat Finlands djerfva bönder, står
Hvar timma redo att till stoft förtrampa
De händers vanmakt, som än spörja lust
Att söla perlorna på kunga-kronan;
AU flottans segel skola svälla snart
För östanvindar, hvilka meja bort
Hvar krypväxt, som sig ville resa upp
Att kasta skugga uppå kungens makt.
När sådant budskap ni kan föra fram
Till hertigen, er herre, står ni säkert
Välkommen inför honom som för mig.
Emellertid jag hoppas ni ej vägrar
Att bli min gäst på detta slott, tills ni
Med större trygghet börjar återfärden.
Och borgens frid skall skydda er emot
Beröringen med folk, som lösa rykten
Ha’ kunnat stämma oblidt. Och för öfrigt:
Besvärligheten, vållad genom trängseln
Af allahanda menskor på er hitfärd,
Gör ensligheten för er högst behöflig,
På det att ni i ostördt lugn må ordna
De spridda dragen af er upptäcktsresa.
Sändebudet. Ej utan skäl ni yfves att förblifva
Er städse lik. Jag känner er igen
Också på denna gästfrihet, ni bjudit
Mig oombedd. Jag hoppas likväl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
