Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bör mer än någon annan känna, att
Förtjensten ensam ej rekommenderar.
Claes Fleming. Hvad menar ni dermed?
Radzivill. Jag eder mening
Förutan kommentarier ju fattat;
Månn’ ej min mening röner samma framgång?
Men lemnom dessa bagateller. Då
Jag uppsökt er. herr Fleming, var min afsigt
Ej den att mitt missnöje tolka öfver
En småsak sådan som er brist på vänskap.
Min obelåtenhet sig reser upp
Tå högre grund och nyligen den fått
Förökad näring.
Claes Fleming. Vant att frossa städse
Ju detta edert älsklingshusdjur varit.
Låt höra, hvarmed ni på nytt det matat.
Radzivill. Såsom ni vet, jag länge önskat hade
Sjelf taga närmare i ögnasigte
Det stycke kärr, hvarom vi slitas här
Med svultna djur och än mer svultna bönder.
Jag tänkte efter mogen öfverläggniug:
Än ligga isens bryggor qvar, de enda
Som leda öfver strömmar och mora’,
Af hvilka vandrarn dränks och sjelfva landet.
Men, minskad, lenmar snön dock öppen plats
För modets djerfhet, som sin väg vill hryta.
Claes Fleming. Hvart land behäftas af olägenheter,
Hvarmed man måste göra sig förtrolig,
Om hjeltemod ej skal. bchöfva slösas
På det, som vanan byter till en lek.
Vi, som ha vuxit upp med grodorna
Uti de kärr, ur hvilka till er stiga
Ömsom förakt och ömsom någon — fruktan,
Vi färdas öfver våra isars snö
Så lätt, som molnens skuggor gå deröfver.
Vi tumla mellan våra sjöars skär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
