Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I början gick det dock bebjelpligt an,
Så länge vi än kunde låta slagta
Hvar bondhäst, som ej ville mera fram,
Vi födde så fast med en mager spis
Vårt folk. Till sluts dock funnos inga hästar,
Och ej vi kunde vänta, att det packet,
Från hvilket vi dem tagit, skulle skaffa
Till uppehälle åt oss något annat,
Då deras armar ej ens skänkte oss
De lättjefulles bistånd.
Claes Fleming. Kanske var
Den lättjan, som ej tillät folket bruka
Till eder tjenst sin arm, ett uttryck endast —
Ett missförstådt måhända — af en godhet,
Som dock i bottnen bor utaf dess sinne.
Men hvilken båtnad kunde dessa armar,
Mot eder sträckta, bjuda er, min furste?
Badzivill. Er fråga är naiv, liksom den ursäkt,
Hvarmed ni öfverskyler packets fräckhet.
Jo, hjelp behöfdes väl. En tidig vår
Bortslungat isbron ifrån alla forsar
Och brutit hvarje strand för dessas flöden.
Så vidt som himlen sträckte sig utöfver
Vårt hufvud, flöt en parodi på himmel
Vid våra fötter, hotande hvar stund
Att reda oss en lika graf som den,
Hvari kung Farao drack sista skålen
För Juda-folkets lyckosamma resa,
Ifall ej endast sagan fyllt pokalen.
Vår fara lärer varit stor. Dock derpå
Polacken tänker sist. Men vida större
Var den förargelse vi måste tåla
Af dessa mennisko-amfibier,
Som kräla i de finska kärren, hvilka
Ej afund hysa bordt mot elementet
I Polen, dit er tanke nyss sig sänkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
