Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock afundsvärdt för dessa starka horder,
Som, slafvar sjelfva, dertill göra andra
Och ledas af magnater, som sin kung
Förakta lika djupt som sina trillar.
Med vördnad skåden de exempel, Sverige
På denna kust ställt upp till efterföljd.
Det icke handlat likt banditen, som
Antänder strandens koja för att se’n
Vid lågan värma sig en enda qväll
Och ej besinnar, att en natt skall komma
Med kulen storm, som kastar fram behofvet
Att söka skygd inunder hyddans tak
Och luta hufvudet mot tryggadt läger.
Ej svensken gjort liksom den öfversvämning,
Hvarom ni nyss berättat, hvilken sveper
Sin platta yta på livar olikhet,
Som förr gaf lifvets former, färgers skiftning
Åt dal och kulle, äng och lund och tegar.
Ni tror, att denna dygd var blott en svaghet,
Ej mäktande att trycka stämpeln på
Hvar yttring af ett skiftrikt lif hos folken,
Som nacken böjt för svenska vapnens tyngd.
Jag nekar ej, att svenska folkets målsmän,
Som fört med ord och svärd nationens talan,
Väl sjelfve insett vanskligheten af
Försök att plåna ut det, som naturen
På djupa sinnens grund i sekel präglat.
Men jag tror dock, att detta vikings-lynne,
Som älskat segerns sång på ombytt kust
Ocb ifrån skilda klippor nya genljud
På stormens brus och vapnens klang, har gått
Igen i dessa svenska kungars själ,
Som funnit mer behag vid färgrik mångfald,
Hvari sitt lif en trädgårds blomster yttra,
Än i likformigheten af en öken,
Som eko ger åt rop från toma sinnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
