Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det gagn, de kunde ge åt alla, —
Utom åt den stackars kungen.
Ej på jordens rund det finns ett land
Godt likt det, som ifrån Weichselns strand
Sig mot verldens alla kanter sträcker.
Tokig den, som lemnar Polens jord
För att frysa bort sitt lif i nord,
Hvarest vintern utan ända räcker —
Hin må slåss för stackars kungen.
Ni plägar icke tycka, fader Olof,
För mycket om de visor, dem vi sjunga;
Och denna, som ni hörde nyss, väl delar
Ert höga missbag som de andre alla.
Olof. Ni träffat rätt. Den som de öfrige,
Hvarmed I smitten fräckt vår rena luft,
Är skändlig och gemen. Men likaväl
Eit ställe fanns deri, som syntes mig
Den största sanning innehålla, hvilken
På länge jag ur eder mun har hört.
Kmsinsky. Du smickrar artigt, som din björna-art
Är städse van att göra. Roligt vore
Likväl att veta, hvilket ställe lyckats
Att skörda in ditt högt upplysta bifall. — —
Om jag ej misstaV mig, blef du förtjust
Vid tanken på den äran, som beskäres
Åt Polens bönder uti deras hustrurs
Och fästemörs personer. Icke sannt?
Olof. Fy! — Utaf allt det fräcka, hvarmed visan
Var fläckad, detta dock var allra fräckast:
Som bonde jag arbetat för mitt land,
Förr än jag bytte spaden emot svärdet
Och började arbeta annorlunda
Derför; men lika troget, som jag hoppas.
Jag älskat har en fäst inö, jag också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
