Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur vägen måste du för våra lekar.
Du vill ej springa hem. Lik’ mycket! Jag
En lekkamrat har här åt dig till hands.
Der gömmer sig en flicka, som re’n hunnit
Vid männers handtag vänja sig Hon gifver
Dig tröst och mod, i fall ditt mod dig sviker.
Johan Fleming (blir varse och igenkänner Matilda).
Min Gud! Hon här, i denna röfvarkula!
Krasinshj. Jaså! Du också henne förr har känt.
Jag kunde nästan ana det, då så
Hon bäfvar för din far och herre, hvilken
Väl ej med samma glädje er bekantskap
Har åsett, som I sjelfve. Vi polacker,
Vi äro fördomsfrie. Gå nu blott
Att din bekantskap lifva upp på Dytt. (De Vijk hastar in).
Johan Fleming. Tig, djefvul! Hvarje hväsning af din tunga
Utspyr nog gift och etter, att deraf
Allt menskligt, heligt uppå jordens rund
Till döds besmittas kunde. Drag ditt svärd
Och visa, om det har en tusendel
Utaf din tungas mördarkraft. Jag vill
Först göra den för evigt stum; se’n gäller
Det eder alla, nidingar, som sluten
En borg af edra kroppar omkring honom,
Och med er fräckhet hägnen in hans egen.
En efter annan träden fram mot mig,
I fall I icke älsken mer, att alla
På en gång uppå äkta röfvarvis
Er kasta mot en ensam flende.
De Vijk (lugnt och allvarligt).
Du är ej ensam, Johan! Jag dig bistår
I lif och död. Jag har kanske att fordra
En skuld utaf din vänskap. Afstå, broder,
Åt mig ditt envig emot denne bof.
Du är för god att i hans svarta blod
Ditt rena svärd befläcka, Johan Fleming!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
