Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af detta blod utgjutas lula tiäckar
Uppå det lejdbref, under hvars beskydd
Du hit din kosa skulle fredligt ställa.
Och mitt är felet ej, om fläckarne
Det brefvets mening gjort oläslig redan.
Bengt Bonde. Jag i min lefnad redan sett och hört
Så mycket underligt, att intet mer
Förvåning väcka kan hos mig. Men annars
Jag häpna kunde öfver edra utslag. —
Ni menar, att det blod, hvars röda strömmar
Fly undan svärdens hugg ur bondens hjerta,
Frambärer visshet om hans brott och icke
Fast mera talar om, hvad ban har lidit.
Man bör ej undra, att i dessa tider
Bevis så ofta funtios för de brott.
Man ville finna bos ditt arma folk,
Mitt fosterland — då re’n bevisning nog
Flöt på det blod, som dina söner miste.
Mitt lejdbrefs mening skymmes, säger ni,
Utaf det blod, som bär min trötta ande
Från denna dödsens kropp till grafvens hvila.
Må ske! Som lagen läses, lagen är:
Så menar våra fäders visa språk,
Som sjelfve rönt, att lagens rum har bredd
För motsatt tydning. Ni den starke är;
Er rätt är så den högsta — det är klart.
Jag denna lagförklaring länge känt,
Men bar ej kraft att deremot mig sätta
Och skulle spörja föga lust dertill,
Om jag ock egde styrka till försvar.
Jag mången gång har tyckt: det vore lika
Hvar helst en biltog i sitt eget land,
En fågelfri — som likväl föddes fri,
I annan mening — når sitt sista öde.
Jag tycker ej så mer. Långt bättre är
Att här förgås inför allt folk uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
