Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&nn Pitminfft tider (18B1).
133
Åt vreda gudar, man af helig rysning
Dock grips, när oinvigd man vågar skrida
Till ställen, rysligt heliga för dem.
Af samma rysning jag tillbaka hölls,
Hvar gång jag ville lyfta täckelset,
Som gömde, hvad du läugesedan lidit.
Och endast det, som ryktet bar på vingar,
Af alla väder lånta, hann derom
Upp till vår bygd, likt lemningar af hären,
Som slagen irrar utan säkert mål. — —
Nu skiljas våra vägar åt för alltid.
Och främling för din smärtas rätta namn,
Jag bortgår än som hittills. Det är billigt.
Du sjelf den burit; hvarför skall en annan
Kringbära endast hennes tomma mått.
Då ingen dödlig lindra kan din sorg,
Hvi skulle da kring jorden strö dess vigter? (Han vill gå).
Hexan. Jag tegat länge; snart det ej beror
Af viljan mer, om tystnaden blir evig.
Snart dödens hand förseglar mina läppar;
Men dessförinnan vill jag bryta upp
Inseglet, under hvilket sluten ligger
Min hela lefnads djupa hemlighet.
Jag vill ej, att uppå min graf skall irra
Ett bländsken, som mig visar bättre eller
Mer ond, än jag har varit. Ingen värdig
Är såsom du att läsa denna grafskrift,
Som hittills knappt ens skymtat ur min barm.
Bengt Bonde. Man säger, att din unga dotters lif
Föll offer för en grymhet utan like. — —
Hexan. Hur helst man kläde sägnerna i blodfärg,
Framstå de bleka mot den verklighet,
Hvars hamn de vilja synas.
Bengt Bonde. Af Claes Fleming
Det var den första lärospånen i
Den konst, hvari han uppnått mästarskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
