Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ingendera plägade jag slösa.
Jag log, då hjertat sved. Jag teg, då ordet
Frambryta ville med omätlig makt.
Men då omsider detta kjertas sår,
De dolda, för en mensklig blick jag skulle
I dagen vända, bröt min klagan ut
I hejdlös fart utur mitt slutna inre.
Det är förbi! Förbi, liksom allt annat,
Som väckt den sorg. hvars rop jag tystat neder.
Jag är så lugn på nytt, som jag det synts
I långa år. Och lugnt jag vill förtälja
Hvad, som gjort detta skenlugn något dyrköpt.
(Stenbock inträder gnolande på en visa).
Scen II.
De förre. Stenbock.
Stenbock. Jag sökte muntra äfventyr; men ej
Jag tyckes gjort det bästa fynd, när hit
Min kosa ställdes. Lustigt lif jag älskar;
Men melankoliska figurer skymma,
Hvart helst jag vänder mig, min lefnads glädje.
Hexan. Ni möts af samma glädje, som ni medför,
Herr Olof Stenbock, städs.
En ryckning genomilar vid detta namn JBengt Bonde, och
hans hand lägger sig omedvetet på skaftet af hans knif. Han
sansar sig dock ögonblickligt och synes äter lugn. Stenbock har
dock bemärkt rörelsen.
Stenbock. Ursäkta mig
Att obedd jag har vågat tränga in
I er rådskammare. Men detta hvalf,
Hvarunder eder öfverläggning plägas,
Ju räcker till åt alla.
Hexan. Utan tvifvel:
Ty nederfallet det försloge nogsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
