Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin gilla gång. Handhafvarn fick ej tveka71. — —
Sin gång den hade. — — —
Bengt Bonde. 0, du höga himmel!
Är du ej tom på Gud, som menskobarmen
Sig visar stundom tom uppå Hans fruktan,
Då har du sänkt djupt under dig en kittel
Mer het än grytan, som bort hål sig bränna
Ned till hans botten, se’n hon vardt ett medel
För slik rättvisa af en syndig menska.
llexan. Det varit synd, om helvetet den grytan
Uppslukat hade. Nu den qvarstå skall
Som ett odödeligt tortyrens redskap,
Hvari Claes Flemings minne blir marteradt,
Så länge folkets minne lefver än.
Bengt Bonde. Slikt glömmes ej, så länge modershjertan
An klappa här, och barn invid dem fostras.
Daniel Hjort inträder med hastighet och vänder sig till Bengt
Bonde.
Scen IV.
De förre. Daniel Hjort.
Daniel Hjort. Din plats är icke här!
Bengt Bonde. Är jag den ende,
Som stannat, der det ej var godt för honom?
Daniel Hjort. Din frågas mening fattar jag; mitt svar,
Det ligger i min bäfvan för din fara.
En fiende, en ny, du mot dig retat,
Som kan bli vådlig.––––-
Bengt Bonde. Jag i stället funnit
En vän, der knappt en sådan mer jag väntat.
Daniel Hjort. Upprif ej gamla sår, du vet ju sjelf,
Hur bittert dessa svida; och det blifver
Nog tid att slita våra tvister sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
