Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brast honom aldrig, men väl hjertats mod. — — —
Det fanns en tid, dl båda än du egde. — —
livad du har lidit, vet jag. Hur du hämnats,
Låt mig få veta!
Jiexan. När det gräsligaste
Min själ förnummit, tycktes tankens urverk
Utlöpa i min hjerna. Småningom
Dock sansning satte det på nytt i gång.
Min första mening blef att bida natten
Och i dess dunkel flytta ur inin själsnatt
En af de bränder, som på själen tärde.
Jag ville tända under Svidja gård
En lusteld, värd att fira gårdsherrns lekar.
I lågan skulle han, Matilda — allt,
Som andades, med mig begrafning hålla
Åt det förbrända liket af min dotter.
Af dessa tankar lifvad, kom jag åter
Till ladan, der Matilda sof. Hou log
I drömmen ljufligt, nämnande mitt namn,
Och sträckte späda armnrne liksom
För att mig famna. Detta tomma famntag
Gaf räddning åt mitt skakade förnuft
Och allt, som fanns förutan skuld på Svidja,
Och sparade dess skuldbetyngda herre
Till läglig tid — den, som liardt när nu kommit.
En hejdlös tårflod ur mitt inre bröt
Och föll på den tilltänkta branden, innan
Den kastat ur min själ sin härjningslåga.
När natten kom, jag ängsligt tog Matilda,
Liksom jag velat rädda henne ur
Den brand, jag påtänkt sjelf; och liksom Svidja
I eld och lågor stått, åt motsatt håll
Från det jag ilade. På Guds försyn
Vår kosa sträcktes; blott en enda tanke
Mig ledde, stjerulikt klar. Jag ville hän,
Långt från min arma dotters pino-rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
