Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lemnat mig här ensam lik ett fotspår.
Af vandrarn intryckt i den öde heden.
Ack! Tom är verlden, som lik fängselhvalfvet,
Hvarunder fången släpar sina kedjor
I åratal och ej ett väsen möter,
Som skulle vänligt spörja, hvilka tankar
Frambryta i hans pannas djupa fåror,
Och hvilka känslor spränga bjertats kamrar,
Fast ej en länk de bryta ur hans boja. — —
Men är jag icke fri? — Ja, fri lik fågeln,
Hvars bur man öppnar midt i isig vinter,
Se’n vingen stäckts, och fängslets gallerverk
Hans himmel, jord och skog har länge varit;
Och han förglömt att reda sig bland drifvor,
Men saknar kraft att fly till andra nejder,
Der blomsterkedjor stäfjat vinterns framfart.
Är det ej re’n för sent? Kan jag bli frigjord?
Jag låg för länge i de dubbla band,
Som kring mitt väsende förrädiskt snärdes
Utaf min kärleks smekande förtrollning
Och af den herrskarviljas allmakt, hvilken
Böjt ned min själ liksom orkanen vassen. — —
O! Hvarför blef jag kastad ut i lifvet
Uppå en tid, då Finland var för trångt
För annat än för Flemingarnes segrar!
En Fleming stal min kärlek — och det var
Hans rätt: jag får deröfver ej ens klaga.
En annan plundrade min mannakraft:
Och det är jag, som evigt skall fördömas,
Då han beundras ännu efter sekel
I detta land, der han ej annat byggt
Än högar utaf grus, af lik bebodda.
Hvad han, en ny Herostratus, har utfört,
Det minsta ord af denne fiende
Till allt sitt folk uppletas skall begärligt;
Man skall med honom skryta, då man yfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
