Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j\latilda. Det är du sjelf, som lärt mig sådant. Men
Ju mindre dina löften af dig hållas,
Dess mera skall jag hålla utaf dig.
Claes Fleming. Det vore icke första gång en sådan
Belöning lockade till löftesbrott —
Så litet än man borde tro ditt löfte.
(Matilda går)
Scen 111.
Claes Fleming. Fru Ebba.
Claes Fleming. Frimodig är den ungen liksom vinden,
Som morgonfrisk ur skogen går till hafvet,
Så säker att af vingarna ej svikas.
Fru Ebba. Men tacksamt hennes barnabjerta öppnas
För kvarje vänlig blick likt vårlig mark,
Hvars nya blommor möta kvarje stråle. —
Är du nog sträng att låta domen, fallen
Ur ögonblickets vrede, resa sig
Emellan hennes — och ännu en annans
Förhoppningar om hela lifvets tycka.
Claes Fleming. Den vore icke menska, som det ville,
Och endast hertig Carl det skulle kunna.
Fru Ebba. Det ordet kom utur den bästa blaud
Oaserna, dem sorg och strider än
Ej hunnit härja i din ädla barm.
Claes Fleming. Det är så lätt att synas god, när enskild
Och allmän fördel bjuder oss att handla
Så, som en svärmisk yngling vill det goda.
Fru Ebba. Sök ej förringa din förtjenst, då du
Om fördel talar vid en flickas lycka,
Som värnlös, öfvergifven väntar allt
Blott af din godhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
