Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så starkt det är, det tycks dock kunna sörja;
Jag derför vill det trycka till min barm.
Du hoppets bild, du sky, som purpurn målar,
Hvad har väl du att bjuda mig till tröst?
Jag önskar ej ditt guld, ej dina strålar, —
Men hoppet flyte till mitt arma bröst.
Och fågeln, som nyss flyttat från sin söder,
Hvad tog han hem med sig väl derifrån?
I honom söderns varma kärlek glöder —
Ack, finge jag dock dela af hans lån!
Men längst der borta invid blåa randen,
Der möte stämts af himmel, jord och haf,
Den skira dimman står vid hemlands-stranden
Och längtar vingad till sin öppna graf.
Tag, milda dimma, mig på dina vingar
Med all min sorg, min kärlek och mitt hopp.
När jag med dig till hafvets djup mig svingar,
Då får jag frid — men ej på fästets topp.
När Matilda vänder sig om, märker hon först sändebudet,
som under sången sakta smugit sig fram. Hon närmar sig och
säger till honom:
Förlåt, att jag en obekant liar stört
Med lösa griller ur en flickas hjerna!
Sändebudet. Med lösa griller! Vackra flicka — kunna
I menskobröst allvarligare tankar
Uppstiga, än de voro, som dig gripit?
I fall du skulle läsa i min själ,
Du funne der, att tankar uppå grafven
Din längtan mötte.
Matilda. Uppå hvarje hem,
Som sorgen redt sig, klappar denna längtan.
Men äfven genom dörrn, som ovan glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
