Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J)e ViljJc. Din vilja är oss lag och likt Gnds bud;
Om bär vi stå, är det att den förnimma.
Claes Fleming. Det var ej här den skulle er förkunnas.
Johan Fleming. Af en upprorisk, stormig skara bröts
Vårt fängsels dörr; och hopen störtar hit
Inunder hotfullt dån liksom lavinen.
Jag blygs försäkra, att vi icke bedt
Om en befrielse lik denna. Löse
Vi ryckte oss ifrån befriarhopens
Smek — mer förhatligt än den tyngsta boja.
J)e Vijk. Och nu vi stå för dig med ödmjuk bön:
Försmå ej offret af vårt svärd, vårt mod,
I denna stund allenast. Nu vår plats
Framför ditt stora, stolta hjerta är.
Gud gifve, att det blefve oss beskärdt
Din godhet löna och vår kärlek visa
Med strömmen af vårt bästa hjerteblod.
Låt oss i detta ögonblick ännu
En gång få vara dina söner, att
Den skönsta rätt vi ega — dö för dig.
När faran är förbi, vi åter äro
Blott dina fångar — om ej döden vänligt
Det fängsel öppnat, som din vrede tillslöt.
Ett vildt skri höres nedifrån borggården. .Claes Flemings öga
skimrar dervid af en djerf. heroisk eld.
Claes Fleming. Ej okärt blefve mig att stödjas af
Er ungdomsdjerfva, starka arm, ifall
Här vore tära eller nöd å färde.
Men detta väsen, som sig blåser upp
Uti sin tomhet till en hvirfvelvind,
Förflyga skall liksom en sådan spårlöst.
Dock nej! Ett spår det likväl lemna skall,
Hvarvid min tanke dröjer re:n med glädje:
Det är er trohets och er mannamods,
Som djupt sig trycker i mitt fadersbjerta.
Ett trängre fängelse åt er jag ämnat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
