Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hexan liar häruuder inträdt i salen. Hon hör med hann
glädjeropen skalla
Hexan. Hvad som bör ske, det det måste ske nu genast.
Det gäller ej min hämnd allenast — men
Matildas frälsning ur förtappelse.
Claes Fleming återvänder med sina följeslagare, mycket blek,
men med fridlullt uttryck på sitt anlete. Då de nalkas, drager sig
Hexan åt sidan, så att hon ej af dem förmärkes. Lubomirsky och
Matilda gå åt skilda håll. Claes Fleming stannar qvar.
Claes Fleming. En stund, som denna, gjuter vallmodoft
På tusen bistra minnens vakna sorger.
Ett enda bland dem somnar aldrig bort,
Hur än jag månde vagga det till hvila.
(Hexan framträder).
Scen XIII.
Claes Fleming. Hexan.
Hexan. Du ej dess rätta vagga återfunnit;
Den blef ju nedgräfd uppå Svidja gård.
Jag vill dig bjelpa att den söka upp.
Claes Fleming. Förfärliga! Som modern för oss alla,
Som jorden, är ditt sinne. Hvad deri
Du slutit, ingen makt kan återtaga,
Hexan. Det dig förundrar — du, som dock så mycket
Har kunnat rycka från en moders famn.
Claes Fleming. Blott genom ett du väcka kan förundran:
Om till försoning du din hand mig räckte.
Hexan. Claes Fleming älskar ej att öfverträffas,
Men såge gerna dock sitt nidingsdåd
Besegradt af ett annat — min försoning.
Claes Fleming. Hvem ville stiga i sin graf och genom
Dess hvalf för Gud med oförsonadt sinne?
Hexan. Du har väl dina skäl att det ej vilja!
Det vore så beqvämt att hopa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
