Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åt hertig Carl den väg, du sökte stänga.
Gif rum! Du falla måste under bördan
Utaf ditt folks förbannelse, hvars röst
Förkunnas genom mig. Och med dig faller
Den utaf brodermord nedtryckta thronen,
Åt hvilken du ett brottsligt värn har varit.
Claes Fleming vacklar dödsblek emot tronen och fasthåller
sig dervid.
Claes Fleming. Omhägnen, högre makter, kung och land!
Hexan. Din konungs undergång är landets räddning.
Claes Fleming. Det mörknar för min blick — men vilda lågor
Dock tränga genom mörkret. — Sluka de
Min dotter eller din? —
Hexan. Min dotter blott
Du lyckades förgöra. Din — hon lefver.
Claes Fleming. Min dotter lefver, sade du? —
Hexan. Hon nalkas.
Scen XIV.
De förre. Matilda.
Matilda stapplar in, äfven hon med döden inom sig. Clae3
Fleming öppnar sina tillslutna ögon och stirrar några ögonblick på
Matilda.
Claes Fleming. Ja, det är hon — mitt barn — och —
Johans brud!
Han dignar ned på thronen och krossar den genom fallets
tyngd. Kronan nedfaller och rullar längs golfvet.
Hexan. Så stolt, du upprätt stod — du faller, Fleming. —
I store andar, uti hvilkas liand
Ett ringa redskap jag fått vara, låten
Allt våld, allt ondt, likt denna thronen splittras!
(Matilda sjunker ned på knä vid Claes Flemings lik).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
