Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehuru edert skick utvisar, att
Ni varit mera van att ge än taga.
Kem. Ja, ja! Så är det. Om jag icke gifvit
För mycket, så eländig jag ej vore.
Åt en, som hungrade, jag bjöd en gång
Så att blott nöd se’n återstod för mig,
Fast han befriades från sitt elände.
Katarina. Dess större pligten är ju för oss andra —
Att söka vedergälla, hvad ni gjort.
Kern. O! tal’ om vedergällning ej; då måste
Hos skogens vilda djur på nytt jag söka
En tillflykt. Om de sönderrifva mig,
Sin vedergällningsrätt de dock ej öfva.
Katarina. Jag ville icke såra er. Förlåt
Om mot min vilja jag hos eder väckt
Ett minne, det ni önskade förjaga.
Kem. Hvem är ni, bimlaväsen, som er nedlät
Att om förlåtelse här bedja en,
Den Gud och menskor ej förlåta kunna.
Jag tycker mig ha’ hört er milda stämma
I bättre dagar fordom. Edert anlet
Än lyser för mitt matta ögas blick
Som sol’n i nedergången der på skogen.
Han träder henne närmare. Igenkännande drottningen,
sjunker han p& knä.
0! Gud är stor. Der är kung Eriks maka,
Som stilla ville, Kern, din heta hunger.
Ni tog en engels hämnd. Följ, drottning, mig,
Och ni skall se, hur menniskorna hämnas.
Kern fattar Katarinas hand, och hon låter sig af honom föras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
