Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första akten.
Stranden af Runsala. Månen går upp öfVer dess ekar. En
ännn knappt tjuguårig, mycket blek yngling, Petrosa, framträder
mellan trädens skuggor och talar, stirrande uppåt fästet.
Scen I.
Petrosa.
Hur säll är månen ej: det bleka väsen,
Hvari förståndet ser blott sorgens bild.
Än leker det, en silfverbäck bland gräsen;
Än svärmar det, fast stormen rasar vild,
Så lugnt bland fästets sönderbrustna skyar;
Än dykar det med lyktan i sin hand
Att söka upp försjunkna torn och byar
Och bygger brohvalf ifrån strand till strand.
Men hvart det går, det sig i frihet rörer,
Liksom gestalterna i Sagans land:
Och älsklig glans får allt, hvarvid det rörer,
Och sig i strålar byta mörkrets band
Och skuggorna i stolta krigarskaror,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
