Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrosa. Det säger också ingen vettig menska.
Arnaldo. Det der väl också spetsadt var till stickord.
Da menar, att ditt land för godt oss vore.
Jag tycker om dig yngling; annat gry
Det ligger i dig än i dessa tölpar
— Med all respekt för er, signor di Fleming —
Som ha den äran vara dina landsmän.
Om du af verlden finge se ett stycke,
Som med din egen näsa ej kan mätas,
Af dig det kanske kunde blifva något —
Och möjligen också igenom dig
Af detta land, ifall du sporde lust
Att till dess skogar styra åter kosan,
Sen andra länders skönhet dig förtrollat.
Petrosa. Ifall man finge sluta till den makt,
Som deras trollkraft öfvat på er sjelfve,
Hon borde då ej blifva omotståndlig.
Arnaldo. Hvem ibland oss bevisat dig dess vanmakt?
Petrosa. I allesamman, ej ens undantagen
Ni sjelf, som dock i många stycken är
Ett undantag ifrån de öfrige.
Arnaldo. Det vore sällsamt!
Petrosa. Ej jag söka vill
Bevis på skörheten af dessa band,
Som fästat eder vid er fosterjord,
I eder lust att henne öfvergifva.
Det är en lust — jag sjelf det känner väl —
Som i en ynglings barm kan bo tillsamman
Med eldig kärlek till ens hemlands dalar.
Men att ej längta hem, sen detta länge
Ren skymts af fjerran rymd för våra blickar;
Och framför allt att håna denna känsla,
Som knyter andras bröst vid deras land,
Hvarhelst än Gud gaf plats deråt i verlden —
Det kan ej lända till bevis för styrkan
Af sydbons kärlek till sitt fosterland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
