Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scen IX.
Hertig Johan. Sabelfana.
Sabel fana (efter en lång pans).
Ers nåde täcktes nämna något om
Sin afsigt att min tjenst i anspräk taga:
Det var väl blott ett skämt, ett qui pro quo,
Likt allt, hvad hör för öfrigt till intrigen
Af det, som synes er ett lustspel blott,
Men käns af mig såsom det bittraste
Bland sorgespel, der om mitt lif blef speladt.
Johan. Min vän, ni vill väl icke undandraga
För alltid mig er tappra arm, ert hjerta?
Sabelfana. Hur låg er tanke än om mig har varit,
Jag trott, att om er sjelf ni byst en högre,
Än att ni skulle vilja bruka än
En arm, som ni förklarat sjelf ovärdig
Att bära svärdet längre — och ett hjerta,
Hvars ära edert domslut plundrat ut.
Ni genom nesa löst mig från den pligt,
Hvarvid min ära hittills mig har bundit;
Och icke förr. än uppå jorden uppstår
Den makt, som kan det gjorda göra ogjordt,
Det bandet blir ånyo sammanknutet.
Johan. Det kan ju ej ens Gud. Men menskan kan
Försona, hvad hon bröt och kan — förlåta.
Jag mig förgått mot er, och ni skall få
Upprättelse af eder furste. Jag
Skall visa, att ni mitt förtroende
Så högt som förr än eger i behåll.
Bland Finlands store skall ni synas störst
Och afundsvärdast ibland dem, min ynnest
Till föremål för allas afund lyfter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
